Veckans väg: K-96

Den här texten är från 2012, när jag cyklade ensam över USA från New York till San Francisco. Vill du läsa mer om min resa och se min rutt? Klicka här.

Det är platt, det är rakt. Idag bifogar jag en bild på dagens enda sväng. Det är större än man tror. Det är svårt att fånga på bild men det är platt. Okej, jag har sagt det några gånger nu.

Vissa vägar fastnar lättare än andra också. K-96 är en sådan. Jag har spenderat hela dagen på den och inte ens nu, när jag har tagit in på motell (vars AC inte riktigt vill fungera) behöver jag gå längre än 15 meter från min älskade K-96. Jag ska spendera åtminstone två, tre dagar till på den. Så mycket älskar jag den. Fast i Colorado så blir det faktiskt CO-96 och inget annat. Västerut tar den mig i alla fall, så snabbt det bara går: skulle man haft en kompass skulle den peka västerut hela dagen, och sådant gillar vi. Förutom den där gången då vägen svängde, då gick det nordväst för ett par kilometer, men omväxling förnöjer.

På väg mellan Ness City och dagens mål, Deighton, träffade jag på en ansenlig mängd "Dust devils", vilket är rätt så spännande eftersom det är minitornados som snurrar runt i den torra gräsöken som västra Kansas faktiskt är. Frukta inte dock! Vindarna är ofta inte starkare än 20 m/s och det värsta som kan hända är väl om en astmatiker fastnar i dammstormen.

Blåser gör det i alla fall, tack och lov inte mot mig, utan mest från syd, idag i alla fall. Håller tummarna för att det inte ska blåsa från väst de närmaste dagarna. Något som folk säger (speciellt cyklister) är att man ska cykla från väst till öst för då är det större chans att man får medvind i stater som Kansas och Colorado (som är till hälften platt), men jag gillar att utmana ödet.

Morgondagens väder? 102° F (40°c) och bara sol, sol, sol! Åh glädjen...!

Dagens distans: 110 km, det gör att det blir totalt 2871 km.