Motvindar och målbilder

Den här texten är från 2012, när jag cyklade ensam över USA från New York till San Francisco. Vill du läsa mer om min resa och se min rutt? Klicka här.

Det var en sådan där dag igen. Den gick mest ut på att trampa. Om någon fortfarande undrar hur landskapet ser ut så ger jag väl er några bilder bara för att. Men något stort kanske faktiskt hände ändå! "Vad?!" frågar ni upphetsat då ni antar att det finns absolut ingenting i västra Kansas. Jo, svarar jag förnumstigt, det är inget annat än en ny tidszon! Under min resa kommer jag att ha cyklat igenom fyra tidszoner och jag cyklade under dagen (min... 24:e dag i sadeln, förresten) in i Mountain Standard Time – MST och är nu inget annat än åtta timmar efter Sverige; det blir ännu mer monumentalt om ni tänker att jag började med sex timmar.

För mig handlar det hela om att ha en målbild: att ha något att se fram emot under dagen. Som ni förstår så händer det inte varje dag man cyklar igenom en hel tidszon så det var ett helt okej mål för dagen. Att det bara sen var 15 km till min nattplats för dagen, Tribune, gjorde ju saken mycket enklare också. Den där nya tidszonen var guld värd då motvindarna slog mot mig de första fem milen.

Det är något man får räkna med i Kansas, vindar av något slag. Felet (för mig, denna dag, i alla fall) är att vindarna är rätt så stadiga riktningsmässigt under förmiddagen och sedan blir de (ibland mycket) lynniga då luften värms upp och det kan gå lite hejsansvejsan på eftermiddagen. Fast jag ska inte klaga, det var bara väst-sydvästliga vindar, och inget rätt på.

I Tribune då? Jodå, där väntade en pool (och dusch!) och arbetslaget med poolvakter och värdar grillade på korv och bjöd på potatissallad. Så jag kan inte ge Tribune något annat än  två tummar upp. En liten nedåttumme då deras skollag slog Hopes (min skolas) basketlag i statsmästerskapen förra året.