Ett brustet däck är bara att slänga

Den här texten är från 2012, när jag cyklade ensam över USA från New York till San Francisco. Vill du läsa mer om min resa och se min rutt? Klicka här.

Har ni hört att cykelfolk är snälla? Eller de kanske är överjäkliga mot allt annat folk, men mot andra cyklister, då finns det ett… samförstånd; man har upplevt samma punkor, samma dråpliga vurpor då man inte har knäppt av fötterna från pedalerna. Doug och Dawn Harms är två sådana personer. Jag kom till dom i dåligt skick – ett vint hjul, ett bakdäck uttjänt efter två dagar. TVÅ. Deras vänner hjälpte mig med att låna ett par framväskor för att göra allt lite lättare. Det mekades, det putsades och cykeln är i bättre form än någonsin.

Doug, cyklist som han är, följde med mig på vägen fyra mil längs vägen innan det var dags för honom att vända. Men självklart skulle en eker gå av efter fem kilometer så det var bara att vända, åka till cykelaffären och balansera om däcket. MEN SEN! Vägen rullade på alldeles utmärkt i en dalgång och mot kvällen började Appalacherna börja.

Appalacherna. De första bergen. Upp och ner. Vi kommer till dom sen…