Hur man lättast cyklar ut från Manhattan och in på sjukhus

Den här texten är från 2012, när jag cyklade ensam över USA från New York till San Francisco. Vill du läsa mer om min resa och se min rutt? Klicka här.

Såhär skulle det ju inte sluta, var det ju meningen. Nåja, det är ju inte slut heller. Det var i alla fall inte såhär det var tänkt då jag 06.30 stod jag i Battery Park, absolut längst ned på Manhattan. Solen var på väg upp, det var redan tryckande varmt och Frihetsgudinnan syntes på avstånd. Visst känns det som ni var där?

Manhattan är lätt att cykla längs vattnet då cyklister och gående har en egen reserverad väg – Manhattan Greenway. Ut från Manhattan skulle jag via George Washington Bridge, det enda stället man kan komma från New York till New Jersey (som ligger bredvid). Efter en trång cykelbana hörde kände jag musikhistoriens vingslag, jag var i hemstaden för The Boss (Bruce Springteen alltså). Och det var typ där det tog stopp.

Fyra mil, blev det allt som allt innan jag fick stanna eftersom jag mådde illa och allt. Inte långt efter kom kräkningarna. För det är tydligen så kroppen reagerar på vätskebrist. Det här att det var 42°c och en ofattbar luftfuktighet? Inget jag hade räknat med och framförallt inget jag var van med. Det betydde ett besök på sjukhuset och två liter intravenös vätska och dryg liter vatten till på det. Men efter det mådde jag super och var framförallt en läxa rikare.

Läkaren sa "cykla inte mer idag" jag tänkte "what the hell" så det blev allt som allt åtta mil den dagen innan jag kröp in i mitt tält och somnade alldeles utmärkt.

Efter att jag hade druckit en massa vatten, såklart.