Att skiljas är att dö en smula

Den här texten är från 2012, när jag cyklade ensam över USA från New York till San Francisco. Vill du läsa mer om min resa och se min rutt? Klicka här.

Det har varit 96 °F idag. Det är 36 °c. Visste ni att man kan svettas i handflatorna förresten?

Igår kunde jag buttert konstatera att mitt bakhjul var vint. Helt sjukt vint faktiskt.  Så efter ett par mil på Great Allegheny Trail (förra inlägget) så var det bara att besöka en cykelbutik och det konstaterades vad jag fruktade: ett nytt hjul behövdes, inget som kunde tightas upp genom att dra lite i ekrarna här inte. På väg med ett nytt hjul och nytt mod mot dagens mål: Washington (PA, inte DC). Det var lite kortare – jag hade råd med det, tyckte jag. Sedan så hade jag redan bestämt mig för ett faktum: Jag måste väga mindre. Jag såg framför mig ett motellrum med AC.

Väl på motellrummet (helt enligt amerikanska klyschor: ismaskin i korridoren, heltäckningsmatta, en surrande AC och lite lyhört) var det bara att riva upp alla väskor och se vad jag egentligen inte behöver. Nu återstår det bara att packa ned allt och skicka det i ett paket till mina kontakter i Kansas och sen får vi se vad vi gör med dem då. Men nu skiljs jag från både färgglada strumpor och springskor. För här ska det investeras i flip-flops!

Överkastet på bilden? Det bjuder motellet på.

Idag cyklade jag 102 km. Det gör att det blir totalt 806 km enligt cykeldatorn