Människor gör livet mycket enklare

Den här texten är från 2012, när jag cyklade ensam över USA från New York till San Francisco. Vill du läsa mer om min resa och se min rutt? Klicka här.

Meningen här var att jag skulle använda mig av en trevlig alliteration typ "människor och mil" eller något men hittade inte på något som lät så bra som jag ville så det fick duga.

Det var hursomhelst dagen efter stormen och klockan åtta hade jag fått sällskap av sex personer som skulle hjälpa mig ut ur Wheeling och in i Ohio. Hjälp som jag var jättetacksam över att få. Det handlade om de sista backarna ur Appalacherna och att se en kämpande cyklist upp för samma backe som du? Det gör all världens skillnad. Väl tre mil in Ohio (ny stat, woohoo!) så vände de om och jag fortsatte framåt.

Det tog inte lång tid innan man fick se stormens åverkan; överallt, bokstavligen. Det handlade om träd som var nedblåsta. Om det inte var ditt träd så var det allt en och annan kvist. Elstolpar och elledningar låg på marken, det handlade helt enkelt om att cykla igenom ett katastrofområde där ingen skulle få el på åtminstone hela helgen, för vissa skulle det dröja längre än så. I affärerna så fick man handla med kontanter och gå runt i affären med ficklampa, i brist på annat.

Det var inte bara jag som somnade i tält utan el ikväll. Eller ja, utan el i alla fall.