Sju supertorra vilodagar i Hope, Kansas
Den här texten är från 2012, när jag cyklade ensam över USA från New York till San Francisco. Vill du läsa mer om min resa och se min rutt? Klicka här.
Nuni, nu har jag varit lat. Här har det varit farmorsfasoner för hela slanten; rejäl frukost, lunch och middag på fasta tider. Och lite kakor på det. Det har funnits luftkonditionering, vila och dusch, och det är lyxigt i dessa tider.
Jag är helt enkelt "hemma" i USA – Hope, Kansas. Man har kunnat ta det lugnt utan att vara i vägen, planera, kika på kartor. Äta. Kika lite på kartor igen. Barnvakta alla fem barnbarn som kommer på besök. Sova. Gäspa. Undvika att gå ut. Baka kakor. Äta kakor. Insupa atmosfären. Bli nostalgisk. Sitta ner och prata om allt som har hänt och ska hända. Hälsa på gamla kamrater, besöka sin gamla skola.
Efter några dagar var det dags för mig att dra vidare till den mycket goda bekanta Kelli Elliott och ockupera hennes gästrum för ett par dagar. Kartorna följde med och nu börjar äventyret på riktigt: ut i ödemarken, ut i öknen. Den sista större staden jag kommer passera kommer att bli Great Bend i Kansas på onsdag och sedan får jag ingen medelstor stad förrän jag kommer halvvägs genom Colorado. Det är, bara så ni vet, platt i västra Kansas och östra Colorado. Och ni tror ni vet vad "platt" innebär? Ni har inte upplevt platthet och raka vägar förrän ni har varit i västra Kansas. Jag lovar, jag kommer att ta ett par bilder.
Annars så har det varit proviantering för hela slanten också: jag har köpt frystorkad mat, köpt en ny kamera och även ett par böcker, för jag ja... känner mig lite kulturellt svältfödd. Det gjorde jag redan i Ohio men det är svårt med bokhandlar häromkring. Eftersom jag åkte igenom staden Hannibal i Missouri fanns det bara en bok att köpa: Huckleberry Finn. För er som inte fattar så kommer både Mark Twain och (fiktiva) Huckleberry Finn från Hannibal, vilket de inte var sena att påminna om.
För övrigt är det jättevarmt och framförallt jättetorrt: det är så torrt att USA:s viktigaste gröda, majsen, torkar och dör. 85% av majsen i Kansas är drabbad och i andra stater är det över 90%. Majsen går in i allt, framförallt föda till köttdjur. I USA är "High fructose corn syrup" i allt som är sött: det är ett jättesött och billigt sockersubstitut som du hittar i allt, framförallt i söta drycker som läsk. Mycket av majsen som skulle skördas till djurfoder skördas inte själva majskolven (som är det normala) utan hela majsstjälken, eftersom kolven är missväxt: hela stjälken hackas ned till silage för att få ut så mycket föda som möjligt från den torkskadade majsen. Allt är bara så torrt och varmt, alla säger att det är värre än på många, många år. Det största är att det inte finns någon ända på det hela.
Jag, jag är glad att jag inte har behövt använda mina regnkläder en enda gång på hela resan, men det känns mest cyniskt i det här läget.