Den här texten är från 2012, när jag cyklade ensam över USA från New York till San Francisco. Vill du läsa mer om min resa och se min rutt? Klicka här.

Att vara uppe med tuppen är väl att ta i; idag var jag inte ute på vägen förrän halv nio. Det åskade och stormade under natten och sådant tenderar att hålla en uppe, eller i alla fall väcka en. Det är inte som om man är orolig, campingplatsen lockade inte direkt till sig blixten, men man vänjer sig nog aldrig med åskan i öknen: starkare, ljusstarkare – som att den är närmare allt du gör, som att försöka sova.

Nåja, nåja, jag skulle bara tio mil idag också, så lite sovmorgon kunde man ju vara värd, och det började med en uppförsbacke som jag gruvade. Jag spenderade natten på botten av kanjonen för San Juan-floden som jag hade följt under dagen och skulle upp ur den. Inte för att den är speciellt djup, men en brant backe är en brant backe.

Idag har det varit exkursion i turistland för fulla muggar. Jag är på vägen US-163 av en enda orsak: Monument Valley och jag är inte ensam om det. Jag trängs på vägen med bilar från alla möjliga stater i USA men inte från Utah – turistbilar och husbilar. Det är det amerikanska sättet att bilturista: åka ut på vägar som är markerade av statliga myndigheter eller organisationer som "Scenic routes", typ "sevärda vägar". Sittande puttrandes i sin ofta gigantiska husbil som allra helst ska ha en stor platt-TV och en soffa. Eller två.

Exkursion i turistland innebär förutom en massa husbilar dyra måltider, otrevliga servitriser och allmän ogenuinitet. Eller ja, någon vill ju få oss att tro att det där "indianhantverket" som säljs vid sidan om vägen är genuint. I viss utsträckning så är det ju faktiskt genuint indianhantverk: det är ju tillverkat av Navajoindianer som lever på turismen och turister som ser lockelse i att ha en "äkta" navajovas eller extremt färgglad navajoväv för att ge lite färg åt deras hushåll.

Man förstår varför Monument Valley har blivit den turistattraktion som det är: landskapet är otroligt slående: något som knappt finns någon annanstans. Monument Valleys dramatiska vyer dyker upp i filmer, bilder och TV-spel överallt. Har du sett en västernfilm eller två så finns det en stor sannolikhet att klipplatåerna står där i bakgrunden bakom John Wayne.

Väl framme i Monument Valley dök molnen upp. Just precis, dom molnen. Det är monsunsäsong i Arizona och Utah vilket ofta leder till dagliga stormar som just precis idag. Först så blåser det upp, och i en ökendal som Monument Valley blir det till en rödaktig sand-dimma. Sen kommer regnet som regnar åt sidan, ja för det blåser så mycket. Med det kommer åskan. Det låter värre än det är (förutom sanden och regnet, i alla fall) och det är bara att ta det hela helt enkelt och hoppas att man är framme innan molnen rullar in. Det hann jag inte idag, så jag fastnade helt enkelt i Monument Valley, på ett dyrt motellrum dekorerat med "indiankonst". Jag riktigt känner hur genuint allt är. Jag har i alla fall kabel-TV och internet.